Närpes -94

Marinarkeologiskt läger i Närpes 1994

Förord

Årets dykningar är en direkt följd av tidigare undersökningar i området (1990, 1991 och 1992) och målsättningen är att finna rester av fartyg och lösa fynd. Under våren, i samband med Närpes Sportdykares dykkurs och första övningarna i öppet vatten, kom en av våra äldre dykare på ett trästycke som liknade en bottenstock i ek. Denna fyndplats är väl skyddad för väder och vind, vilket i sin tur ha betytt att området har varit absolut den sista platsen man valt på ett dykläger (för enkelt ?). I och med detta fynd blev denna "reservplats" högintressant och man beslöt på stående fot att undersöka området noggrannare och fick till sin förvåning se att den innehöll en massa spännande fynd.

Vi utgick från öns norra spets och delade in dykområdet i 25 meters sektorer i öst/västlig riktning med syftkompass. Målsättningen var främst att kartlägga områdets storlek och det visade sig att fyndområdet började vid 25 meterslinan från nordspetsen (motsvarande höjd på land är ca. 2,5 m över havet). Detta tyder på att fyndmaterialet börjar precis vid norra ändan vid tidpunkten för förlisningen, ifall materialet är från Stora Ofredens dagar. Detta kan vi helt tro på, eftersom fyndmaterialet är identiskt med fynden vid Svarthällan (där man fann en rysk bronskanon från 1704). Enda problemet är att fynden ligger djupt under den visuella bottnen, ca 40-50 cm, vilket betyder att det fordras både skicklighet och kraft för att hitta metallföremål som ligger i gruslagren. Mammutpumpning prövades med varierande framgångar under lägerveckan i området, men det gav mersmak.

Området kring Svarthällan är ett "säkert" ställe vad gäller fynd, vilket också besannades detta läger; reseikon, silversked och pennfodral för att nämna några intressanta fynd. En del av fynden gjordes upp på "torra land", nämligen uppe på grynnan under stora stenar.

Årets läger kunde genomföras tack vare bidrag från Undervisningsministeriet och Svenska Österbottens kulturfond (summa 13.000 mk) samt välvilligt inställda bybor från Kalax, samfälligheten och fiskargillet i byn.

Lägrets organisation 1994

Administrativ organisatör 
Praktiska organisatörer 
 
Inkvartering 
 
 
 
 
 
 
Båtar 
 
 
Finansering 
 
 
Bespisning 
 
 
 
Telekom 
 
 
Säkerhet 
 
 
Dykområden
Jakobstads Museum (Pekka Toivanen) 
Bothnia Navalis ry och SCUBA 77 rf 
 
På Ängsögrund benämnda holme (ägare Kalax bys samfälligheter) med Kalax fiskargilles stuga som bas. Andra byggnader som kom till användning var Dan Granfors' hus, Johan Sundlin & Göran Manngårds stuga och inte minst bastun som finns på området. SCUBAs 20-personers tält och även privata kom till användning. På Truthällan användes bragdhuset som tork- och kompressorställe. 
 
Närpes stads oljebekämpningsbåt, SCUBA 77 r.f:s båtar, samt Henrik Backas fiskebåt. 
 
Bidrag från Undervisningsministeriet och Svenska Österbottens kulturfond (summa 13.000 mk). 
 
På lägerområdet (Ängsögrund) finns ett kök uppbyggt enkom för lägerveckan. Yrkesskicklighet kombinerad med dykintresse gjorde att lägerkocken utgör en viktig länk i sammanhanget (Jan Lindeman). 
 
En lånad NMT 450 (Ola Knöös) och ett flertal andra NMT- och VHF-telefoner i båtarna. 
 
En räddningsplan finns i SCUBAs dykarbåt, jämte syre-aggregat. System med reservdykare praktiserades också under lägret. 
 
jfr. med den dykplan som finns uppgjord för lägerveckan.
 
Dykningarna genomförs med Museiverkets vetskap (lov 23/311/1994) och sjöbevakarna i området (Kummelgrund) har också informerats om våra aktiviteter i ett skärgårdsområde där det råder dykförbud.

Plan för dykeri 1994 / vecka 28 i Närpes / Bothnia Navalis

  1. Ritning av vrak i Finnviken / ejektorpumpning
  2. Mammutpumpning vid "Nordpolen" (magnetiskt område norr om Svarthällan)
  3. Detektorsökning norr om Svarthällan (mellan Nordpolen och Svarthällan)
  4. Sektorsökning ost om Svarthällan
  5. Sökning med magnetometer / Svarthällan-Truthällan
  6. Truthällan; reservområde (landsökning i "svackan" och dykning i lä på insidan av Truthällans norra del).
Detta program kommer att genomföras i mån av möjlighet (väderreservation) och vi tar det inte som någon prestigeförlust ifall något område lämnar. Det kommer nya år !

Vraket i Finnviken

Vraket i Finnviken har varit känt av lokalbefolkningen en längre tid och på lägret 1991 beslöt man att ta en närmare titt på det. Vraket videofilmades och huvudmåtten mättes. När man fann kanonkulor i vraket blev det strax intressantare. Det konstaterades redan under lägret att det inte var frågan om en galär, eftersom båten var alltför kraftigt byggt och dessutom på klink. Experter som sett videoupptagningen anser att det rör sig om en s.k. svensk skuta. Golowin nämner i sin rapport att nära Storskatan kom man till en holme där det stod en havererad skampaveja och en svensk skuta. Det kan mycket väl vara samma båt som Golowin talar om.

På hösten 1991 togs tio prov för dendrokronologisk datering vid Joensuun yliopisto. Undersökningen utfördes av Pentti Zetterberg och Jakobstads museum stod för finansieringen (10.000 mk). Två av proven hade intakt yta och de träden hade fällts på vintern 1709/10 (se närmare 1992 års lägerrapport). Dendrorapporten kunde inte i detta skede svara på var träden hade växt, men det är av mindre betydelse eftersom det är känt att ryssarna beslagtog fartyg efter behov under resan.

Trädprovens ålder och kanonkulorna som hittades föranleder oss att tro att farkosten varit med på ryssarnas expedition till Österbotten. Den nuvarande platsen för vraket är inte nödvändigtvis förlisningsplatsen. Vattendjupet är i dagens läge endast 1-3 meter. Det finns mycket litet lösfynd i vraket så det verkar som om det bogserats eller seglats till stranden och sedan tömts och övergivits.

Finnviken 1994

Målsättning

Vi började med att bekanta oss med vraket (nya lägerdeltagare). Sedan fästes märkbrickor i fören (K) och aktern (P) samt på ett spant i mittdelen, styrbordssida (S1) och babordssida (B1). Härefter spändes band mellan dessa punkter för att underlätta ritandet och orienteringen "i vraket". Banden lämnades kvar för att underlätta kommande arbeten på stället.

Senare i veckan pumpades en del av mittpartiet och en del av fören. Den nykonstruerade ejektorpumpen visade sig fungera utmärkt, ävenom det finns vissa förbättringar angående utloppsrörets förankring som bör göras för att inte få den pumpade massan tillbaka ned i vraket.

Dyktid inalles: 16 h 55 min.

Utvärdering

Alla som var med i arbetsgruppen torde ha en klar bild av vraket som det ser ut i dag. Vi fick en mycket tydlig ritning av det samt huvudmåtten (l=12,94 m, b=5,30 m). Två lösfynd togs upp (FV 1, FV 2) men kanonkulorna lämnades tillsvidare kvar. Med banden på plats samt årets ritning skall det också bli intressant att se nästa sommar om vraket ändrat "utseende" under vintern.

Kommande läger

Vraket borde pumpas helt tomt från sediment. Dels för att få fram eventuella lösfynd och, ännu viktigare, för att få fram konstruktionsdetaljer ss. skarvar i bordläggningen, ev. knän, ev. mastfot samt kölens utformning. Dessa skulle i så fall ritas av och mätas noggrant in situ. Med hjälp av ritningarna kunde man förhoppningvis få vraktypen 100% identifierad samt också byggplatsen bestämd genom att jämföra med tidigare gjorda liknande fynd i Finland och Sverige. Endast om det hittas någon mycket speciell detalj skulle denna tas för konservering.

Tom Jylhä

Fyndkatalog Närpes 1994

Svarthällan

S 1 
S 2 
S 3 
S 4 
S 5 
S 6 
S 7 
S 8 / 1-2 
S 9 / 1-37 
S 10 
S 11 
S 12 
S 13 
S 14 
S 15 
S 16 / 1-9 
S 17 
S 18 
S 19 
S 20 / 1-4 
S 21 
S 22 
S 23 
S 24 / 1-2 
S 25 
S 26
Piphuvud 
Vrakdel 
Blocktrissa 
Reseikon (detalj)
Kopparsmynt (denga) 
Tennknapp 
Oidentifierat metallföremål 
Tennknappar 
Mässingsknappar 
Mässingsknapp 
Mässingsknapp 
Tennknapp 
Tenntallrik 
Hopvikbar sked 
Fodral för penna 
Mässingsknappar 
Mässingsknapp 
Tennknapp 
Tändrör till granat 
Mässingsspännen 
Platt kopparföremål 
Del av kopparkittel 
Järnspik 
Blyplåtar 
Flintsten 
Läderstroffa 
+ onumrerade blykulor

Truthällan

T 1 / 1-49 
T 2 
T 3 
T 4 / 1-4 
T 5 
T 6 
T 7 
T 8 
T 9 
T 10 
T 11 / 1-3 
T 12 
T 13 / 1-2 
T 14 
T 15 / 1-7 
T 16 
T 17 
T 18 /  1-12 
T 19 
T 20 
T 21 
T 22 
T 23 / 1-3 
T 24 
T 26 
T 27 
T 28 
T 29 / 1-6 
T 30 
T 31 
T 32 / 1-2 
T 33 
T 34 / 1-3 
T 35 / 1-3 
T 36 
T 37 / 1-2 
T 38 
T 39 
T 40 
T 41
Tennknappar (stora med dubbelörn) 
Mässingsspänne 
Mässingsspänne 
Mässingsspännen 
Mässingsknapp 
Tand av häst (ihålig; idislare ?) 
Klump med sädeskorn 
Delar av koppargryta 
Kopparbeslag 
Lädersko 
Oidentifierade mässingsrör 
Handtag till koppargryta 
Tennknappar (mindre med dubbelörn) 
Tennknappar (överflyttade till T 1) 
Tennknappar 
Mässingsknapp 
Mässingsknapp 
Tennknappar (med prickar) 
Tennknapp 
Tennknapp 
Mässingsgryta 
Mässingsknapp 
Mässingsspännen 
Flintsten 
Stolsben 
Tennknapp 
Tennknapp 
Tennknappar 
Mässingsknapp 
Mässingsknapp 
Mässingsknappar 
Flatjärn (köljärn ?) 
Tennknappar 
Tennknappar 
Mässingsknapp 
Mässingsspännen 
Mässingsknapp 
Mässingsknapp 
Oval kupad mässingsplåt 
Avlångt svart träföremål 
+ onumrerade blykulor

Truthällan (vrakdelar)

TV 1 
TV 2 
TV 3 
TV 4 
TV 5-6 
TV 7-16 
TV 17
Bottenstock 
Bottenstock 
Bottenstock 
Spant 
Del av bottenstock ? 
Oidentifierade vrakdelar 
Spant

Finnviken

F 1 
F 2
Blystång 
Runt platt träföremål

Storskatsund

Dykområdet "Storskatsund" fanns inte med i planerna för dykveckan, men efter diskussioner med resp. dykare från orten kom vi överens om att undersöka området söderom Finnviken (250 m) från land vid Storskatan. Områdets är strategiskt vad gäller infarten till Järvöfjärden, men några fynd gjordes inte, varför det avfärdades som ointressant tillsvidare. I detta sammanhang kan noteras att man inte använde metalldetektorer vid nämnda dykningar. Dykområdets startpunkt började vid 250 m söderom Finnviken och 200 m längre söderut. Området närmast Finnviken har undersökts vid tidigare tillfälle.

Epilog

Så här i efterskott är det skönt att kunna konstatera att lägret lyckades bra såväl fyndmässigt som vädermässigt.

Antalet dyktimmar blev rekordmånga, vilket är en bra indikation på hur folk har upplevt en så pass arbetsam vecka det var fråga om. Det är i stort sett tre saker; arbeta, äta och sova, vilket betyder att köket måste fungera och är en viktig del av lägerverksamheten. Även sovandet är viktigt, man kan tycka att "tystnad" är lite obefogat när det gäller äldre människor, men det har visat sig att systemet fungerar och inte är något irritationsmoment i sammanhanget. Själva arbetet har vi försökt få ut i flera olika grupper, vilket betyder att arbetsledningen fungerar bättre, man bildar naturliga grupper och fungerar bättre då man trivs ihop. Denna problematik är ju till för att lösas av lägerledningen, men det är väl ändå viktigast att slutresultaten tillfredställer samtliga parter, vilket jag vågar påstå att det gjort.

Konkret vad gäller området vid Truthällan skulle jag vilja få rutnätet igång för att kanske få en klarare bild av fyndens inbördes läge, om nu dett är något väsentligt inom ett så pass koncentrerat område som det ändå är frågan om. De bottenstockar vi funnit har inte några som helst mönster utan man har slumpmässigt hittat dem hur som helst. När vi hittade första bottenstocken på lägret försökte vi göra ett schakt med mammutpumpen, men det var enda trävirket av rang i närområdet. En del andra fynd gjordes, men inte något som skulle tyda på delar av garnering eller dylikt kunde upptäckas. Inga andra sannolika vrakrester upptäckte man heller, utan en hel del lösa fynd, s.s. delar av koppargryta, klump av säd (korn ?) avlångt svart träföremål (stolsben) och knappar.

Det finns en hel jobb kvar i området blott vi får fortsätta undersökningarna (botteninventeringarna) för våra övervakande organ. Man får hoppas att vi gör ett arbete som gagnar marinarkeologin och inte tvärtom. I detta sammanhang kanske man kunde placera en och annan intresserad på skolbänken några dagar, för att få en seriös anda till stånd inom en större del av dykarkåren. I detta nu anser jag att det fungerar bra, men som vi vet ändras tiderna och vi med den, varför vi behöver ha upp ögonen för att gå klarsynta in i framtiden.

Till era alla som bidragit till att genomföra ett dylikt läger, tack skall ni ha !

Ola Knöös
lägerchef