Närpes -84
Forskningsläger vid Närpes havsområde
Bakgrund
Ett informationstillfälle i Närpes under sensommaren 1983 angående
sjöhistoriska fynd från tiden vid Stora Ofreden ledde till fortsatta
åtgärder i form av ett forskningsläger, vilket hölls
under tiden 14 - 22.7.1984. I själva verket fick allt sin början
med ett fynd, två kanoner, som närpesbona Bjarne Rosengård
och Carl Bäckström hittade redan 1978. Detta aktiverade den år
1977 grundade föreningen Scuba -77, Närpes sportdykare, att planera
lägerverksamhet. Detta ledde till resultat i form av samarbete mellan
den sjöhistoriska föreningen Bothnia Navalis och Museiverkets
Sjöhistoriska byrå. Dessa hade under åren 1979-82 arrangerat
läger på Larsmo havsområde utanför Jakobstad och
Karleby. Forskningsarbetet gällde där också fynd från
tiden kring Stora Ofreden. Museiverket beviljade Jakobstads museum statsbidrag
under åren 1983 och 1984 för det nya företaget. Forskningsarbetet
har dock skett helt frivilligt och oavlönat och en betydande del av
lägerkostnaderna har betalats av deltagarna själva.
Deltagare och organisation
Som lägerledare och ansvariga för den allmänna organisationen
fungerade närpesborna Rainer Forsman och Ola Knöös, rapportering
och katalogisering sköttes av vasabon Juhani Yrjänäinen
och med hjälp av Johanna Rossi-Hakala samt med mikael Karlberg som
lägrets kock. Tillsammans deltog 35 dykare, vilka representerade både
Scuba -77 och Bothnia Navalis och de arbetade i fyra grupper. I förberedelserna
hade man haft fjolårets läger som grund, vilket ansågs
ha löpt väl. Med hjälp av tidigare erfarenheter utvecklades
forskningsmetoderna på ett anmärkningsvärt sätt. Dessa
presenterades för Närpes kommundirektör Gustav Skuthälla,
Anette Vasström från Köpenhamns Örlogs Museum samt
för arbetschefen vid Museiverkets Sjöhistoriska byrå Olli
Tappola. Även Johan Artursson, ledande dykare vid undervattensforskningen
kring den vikingatida handelsplatsen i Brännö i Göteborgs
södra skärjård, och dykare Richard Tiefenbacker besökte
havsbotten inventeringen vid dykningslägret.
Arbetet
Under lägerveckan utforskade tre dykargrupper systematiskt det med
linjerep inrutade forskningsområdet samt separata sänkor där
man förmodar att fartyget / fartygen gått på grund på
basen av fyndplatser av enskilda föremål och föremålsgrupper.
Undervattensarbetet försvårades av sjöbottnens gestaltning,
bergskärvor vilka var fyllda med sand och stenar. Sålunda kunde
man inte använda sig av synobservationer. En grupp fungerade som arbetsgrupp,
där de två andra gruppens medlemmar vilka inte var i dykningstur,
arbetade. Arbetsgruppen koncentrerade sig på en grundlig utgrävning
och utforskning av forskningsområdets fasta mark.
Såväl undersökningsarbetet som forskningsarbetet på
fast mark kunde förverkligas planenligt trots en viss regnnederbörd.
Fynden
Redan kanonfynden fråm år 1978 samt resultaten från 1983
års forskningsläger gav antydningar om det blivande fyndmaterialet.
Det tidigare materialet hade identifierats som ryskt och den mest sannolika
dateringen är identifierats som ryskt och den mest sannolika dateringen
är september månad år 1714 då den ryska galärflottan
följde arméns avancering längs den österbottniska
kusten och stödde den med anfall på bägge sidorna av Bottenviken
(Myslajevski 1894).
Fynden från Närpes -84 kan grovt indelas i tre huvudgrupper:
vapen och ammunition, manskapets personliga utrustning och tillbehör
såsom skodon, hygienartiklar, uniformsdelar samt smycken och andra
små föremål och övriga föremål såsom
handkvarnstenar och byggnadsstrukturer.
Jämsides med kanonfynden hade tidigare hittats rikligt med ammunition:
karteschskott, granater, handgranater och råhagel. Under det gångna
årets forskningsläger kompletterades dessa fynd men också
nya föremol hittades, såsom patronfickor av trä, svärd
och delar av dem samt muskötbeslag i olika modeller.
Till manskapets beklädnad hörande fynd var t.ex. stövlar
och skor med raka spetsar vilka liknade karolinska
skodon, uniformsknappar, sko- och bältspännen,
påsar för fnöske i olika modeller, rakknivskaft och små
prydnadsföremål (dubbelörnen, träbitar för träkolstillverkning
osv).
Till manskapets personliga utrustning hörde också några
små läderfodral eller skydd för redskap (för fängpannsnålar?).
Ett funnet läderknyte var en börs vilken innehöll 224 droppkopek
i silver. Likaså en sporre, en ring, krust och ett antal tenn- och
järnstycken kan fogas till denna grupp.
Av övriga föremål är av allt att döma ett
smårutigt fönster med blyinfattning mest intressant, vilket
knappast hörde till galärfartygens byggnadskonstruktion, utan
har av ett läderaktigt hölje att döma varit inpaketerad
i last. Såväl tidigare som under den gångna sommaren hittade
man flera par handkvarnstenar, vilka förmodligen användes vid
matlagning åt fartygets manskap.
I samband med uniformsdelar och vapen hittade man också rikligt
med skelettdelar av det i sjöolyckan omkomna manskapet, vilka dock
lämnades i fred.
Vad berättar föremålen ?
Jämsides med de föremål som onekligen var från ryska
farkoster hittades bland annat en kopparplåt,
en svensk riksdaler, som inte nödvändigtvis behöver höra
till de ovan beskrivna föremålen. Det är dock inte uteslutet
att det skulle vara det rövarbyte som källorna och folktraditionen
berättar om. Likaså hittades flera yngre föremål,
vilka inte hör till det beskrivna fundet från Stora Ofredens
tid.
Fastän man inte kan sammanbinda denna sjöolycka till rövartåget
som den ryska galärflottan gjorde i Sverige i september år 1714
bevisar föremålsfynden i alla fall att det anknyter till ryssarnas
avancering i Österbotten under den nämnda hösten. Fortsatt
forskning torde ge tilläggsuppgifter om den under ockupationen skedda
sjöolyckan och dess omfång. Fyndens anmärkningsvärda
spridning på ett ofattande ytområde verkar stöda uppfattningen
om att olyckan samtidigt har drabbat flera fartyg. P.g.a. isens verkan
och sjögången har man inte kunnat finna delar till de lättbyggda
fartygen, ifall inte ett litet ekknä som hittades i samband med de
övriga fynden kunna höra till denna grupp.
Av allt att döma byggdes galärflottans fartyg vid Neva flodens
mynning eller i Baltikum, men sedermera också vid den finländska
kusten. Peter den Stores kända studieresa till Nederländernas
Zaandam och Amsterdam för att lära sig skeppsbyggnadskonst resulterade
också i anskaffningar av holländska fartyg till den ryska örlogsflottan.
Det verkar som om ryssarna jämsides med detta också skulle ha
bedrivit vapenhandel med holländarna eftersom det bland föremålen
fanns flere mässingsbeslag, "Amsterdam skyltar".
Det fortsatta arbetet
De eventuella fortsatta forskningarna kommer att ske efter Museiverkets
omdöme. Den omfattande rapporten från forskningslägret
kommer därför att sändas till Museiverket som information
och efter verkets beslut sker konservering och katalogisering. Under vintern
kommer man att forska i arkivkällor från Stora Ofreden. De forskare
och föreningar vilka är sysselsatta med sjöhistorisk forskning
har bytt erfarenheter med svenska forskare. Sålunda rapporteras också
lägrets resultat i Marinarkeologiska Sällskapet i Sveriges
publikationer och eventuellt också i Jakobstads museums årsrapport.
Enligt lagen hör fynden till staten, men i och med Museiverkets
beslut har man kunnat deponera föremolen i vederbörande kommuner.
I alla fall står konservering och katalogisering av fynden främst
i tur.